8/11 Kyrkans förnyelsesöndag

Kyrkans förnyelsedag – När Kristus gör allting nytt

När den heliga kyrkan denna söndag firar Kyrkans förnyelse, påminns vi om att kyrkan inte bara är byggnader av sten, utan ett levande tempel av tro, hopp och kärlek. Denna dag handlar inte främst om murar som återuppbyggs – utan om människohjärtan som helgas och förnyas i Kristus.

Kyrkans grund i Kristi uppståndelse

I Apostlagärningarna (2:22–36) förkunnar den helige Petrus att Jesus, den korsfäste, är både ”Herre och Messias”, och att Gud har uppväckt Honom från de döda. Här ser vi kyrkans början: i förkunnelsen om den uppståndne Kristus. Kyrkan föds inte genom mänsklig kraft eller organisation, utan genom den Helige Andes eld som väcks i hjärtan som hört evangeliet.

Den helige Athanasius av Alexandria påminner oss:

Kyrkans förnyelse är alltså inte något vi själva åstadkommer. Det är Kristus själv som förnyar sin kropp – kyrkan – genom sitt liv i oss. Varje gång vi återvänder till bön, varje gång vi försonas, varje gång vi låter Kristi ord bli levande i oss, byggs kyrkan på nytt.

Från förföljelse till kallelse

I Galaterbrevet (1:11–24) vittnar aposteln Paulus om hur han förvandlades från att vara kyrkans förföljare till dess tjänare. Detta är en av de största berättelserna om andlig förnyelse i hela Skriften. Den som rev ner kyrkan blev en av dem som byggde upp den.

Den helige Efrem syriern skriver i en av sina hymner:

Sådan är Guds förnyande nåd: den förvandlar fiendskap till kärlek, mörker till ljus, och död till liv. Kyrkans förnyelsedag kallar oss att se på våra egna liv – var behöver Kristus föra ljus och läkedom? Var behöver vi låta Hans förvandlande kraft göra nytt?

Att ta sitt kors – vägen till livets förnyelse

Evangelietexten (Luk 9:18–25) visar oss hur Jesus frågar sina lärjungar: ”Vem säger ni att jag är?” Petrus svarar: ”Du är Guds Messias.” Men Kristus tillägger att Messias måste lida, dö och uppstå. Han visar att förnyelsen av skapelsen och kyrkan går genom korset.

Den helige Johannes Chrysostomos skriver:

Att fira Kyrkans förnyelsedag är därför att återigen ta emot korset – inte som en börda, utan som en väg till liv. Vi förnyas när vi i tro följer Kristus på korsets väg: när vi älskar där det vore enklare att dra sig undan, när vi förlåter där stoltheten vill stå emot, när vi väljer trofasthet framför bekvämlighet.

Ett folk som ständigt förnyas

Kyrkan är alltid gammal och alltid ny. Hon bär 2000 år av helighet, kamp och bön, men hon förblir levande och ung, eftersom den Helige Ande ständigt verkar i henne. Som den helige Jakob av Serugh skriver:

När vi firar Kyrkans förnyelsedag, låt oss därför be att Herren ska förnya sitt verk i oss. Låt våra hjärtan bli altare där Hans närvaro bor, och våra liv bli vittnesbörd om Hans uppståndelses kraft.

Må Kristus, Kyrkans Brudgum, förnya sin heliga kyrka, stärka hennes barn och lysa upp världen med det ljus som aldrig slocknar.

Till Honom tillhör äran i, nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.